Durrës (även kallas i folkmun på albanska för Durr's; på italienska Durazzo) är en hamnstad i mellersta Albanien. Den är centralort i distriktet Durrës och residensstad för Durrësprefekturen. Staden hade 99 546 invånare vid den senaste folkräkningen (2001) och är landets näst största stad.
Under namnet Epidamnos grundades staden 627 f.Kr. som en grekisk koloni av kolonisatörer från Kerkyra och Korint enligt Thukydides. Enligt Appianos namngavs platsen av den icke-grekiske kungen Epidamnos, vars sonson Dyrrhachos grundade och gav namn till stadens hamn, Dyrrachion, vilket är ursprunget till stadens nuvarande namn. Staden tjänade tidigt som knutpunkt för handeln mellan de illyriska stammarna och kolonisterna från Kerkyra (Korfu). En tvist mellan moderstäderna om kontrollen över staden bidrog till att utlösa det peloponnesiska kriget 433/432 f.Kr.
Romarna som styrde över staden mellan 200-talet f.Kr. och 300-talet e.Kr. kallade den Dyrrhachium. Den romerska härvägen Via Egnatia till Konstantinopel (känd för att knyta samman väst och öst) började i staden. På 400-talet inrättades den som huvudstad i den romerska provinsen Epirus Nova och blev säte för en ärkebiskop samma århundrade.
Flera av Romarrikets mäktiga och rika män, till exempel Cicero och Caesar, sägs ha tillbringat somrarna här. Den välkände romerske talaren Cicero beskrev Durrës som en förtjusande stad, medan poeten Catullus kallade Durrës för värdshuset vid Adriatiska havet. Enligt legenden ska den kristne aposteln Paulus en gång ha besökt staden. Anastasios I, som senare blev Bysans kejsare, och Jan Kukuzeli, som blev en framstående sångare och musiker i Konstantinopel under 1100-talet, föddes i Durrës.
För en kort tid (1914) var Durrës Albaniens huvudstad men ersattes av staden Tirana då Albaniens självständighet utropades 1920.
I Durrës finns en amfiteater och en delvis bevarad stadsmur. I övrigt uppvisar stadsbilden få spår från antiken. |
